Hela familjens företag
A.W. Lindfors familj bestod av hustrun Wilhelmina (född Saarinko) och sju barn: Ivar, Karl, Adolf, Axel, Viktor, Aina och Sigrid.
Var och en av dem var kopplade till Lindfors bageri, och senare till sötsaksfabriken, på ett eller annat sätt. Det handlade verkligen om ett familjeföretag från början till slut.
Wilhelmina skötte i första hand om försäljningen. Bakelser och sötsaker såldes i den egna butiken eller från täckta vagnar på Borgå torg.
Torghandeln hade ett tjugotal år tidigare flyttat från Gamla Stans Rådhustorg till Salutorget. Zacharias Topelius beskrev det nya torget så här i boken En Resa i Finland som gavs ut år 1873:
”Staden har i sednaste decennier blifvit reglerad efter en ny plan, i formen av en rektangel med breda gator och ett torg, så stort, att de små husen tyckas borttappade vid dess sidor och illviljan påstått, att der för tjugo år sedan fångades räfvar.”
Lindfors egen butik låg vid Krämaretorget, i ett lågt trähus. Nästan hundra år senare ligger Brunbergs butik i Gamla Stan bara ett kvarter bort. Huset där den första butiken låg finns inte längre kvar, det revs och på platsen byggdes i stället Föreningsbankens massiva gula hus år 1911.
Döttrarna Aina och Sigrid svarade för skötseln av hemmet, som på den tiden även inkluderade underhåll av de anställda och tjänstefolket. Aina var också sötsaksfabrikens prokurist (1906-1909) efter faderns död.
Sonen Adolf blev bagare men också olympiamedaljör. Adolf Lindfors var en av Finlands främsta brottare i början av 1900-talet och han fick olympiaguld i viktklassen tungvikt i grekisk-romersk stil i Antwerpen år 1920. Adolf deltog aktivt i bildandet av en lokal idrottsklubb år 1902, Borgå Akilles, och var klubbens första ordförande.
Ivar flyttade redan som ung till Helsingfors, där han blev en mångsysslande affärsman, affärslivets förtroendeman och inflytelserik person i det kommunala livet i Helsingfors. Ivar köpte sin fars sötsaksfabrik redan ett år efter grundandet och deltog i A.W. Lindfors Karamell- och Marmeladfabrikens aktiviteter, framför allt som finansiär ända fram till år 1928.
Sonen Karl blev sötsaksmästare och chef för fabriken och reste till Amerika där han skaffade sig know-how i branschen under några år.
Brodern Axel hjälpte Ivar med affärerna och Viktor var en tid sötsaksfabrikens prokurist.
Då sötsaksfabriken grundades (år 1897) satt sönerna Ivar, Axel och Karl med i företagets första styrelse.
