A.W. Lindfors grundar en sötsaksfabrik
På våren 1897 meddelade bagaren A.W. Lindfors att ha ämnade börja tillverka konfekt, choklad och marmelad och andra produkter som ingår i sockerbagarens bransch.
Sötsaksfabriken fick namnet A.W. Lindfors karamell- och marmeladfabrik.
Fabrikens mål var att tillfredsställa Borgåbornas – omkring fyra och ett halvt tusen – och landsbygdens invånares sötsug. Sötsaker tillverkades både för detalj- och grossisthandeln.
Bageriet hade fyllt 26 år och fortsatte sin verksamhet vid sidan av sötsaksfabriken i Villa Ilomäki.
Karamellfabrikens verksamhet de första åren var blygsam. Produktionens värde var omkring 30 000 dåtida finska mark och de anställda var fem till antalet. I styrelsen satt A.W. Lindfors söner Ivar, Axel och Karl Lindfors.
Exakta uppgifter om vilka slag av sötsaker de tillverkade finns inte, men man tror sig minnas att Lindfors första produkter var marmelad, blandade opapprade sötsaker, karameller för barn och ”lökkarameller” som fick sitt namn av omslagspappret som tvinnades till formen av en lök.
Lindfors fabrik tillverkade också specialsötsaker som bjöds på fester, till exempel bröllop och begravningar samt familjetillställningar. Jul-, bröllops- och begravningskaramellerna var stora och omslagspappret visade vad slags tillställning det var frågan om.
Begravningsgästerna fick karameller som var 15 cm långa och omslagspappret var tvåfärgat: pappret underst var vitt och pappret ovanpå var blankt och svart. Ändarna hade klippts till fransar.
Numera ser man sällan begravningskarameller, men bröllopssötsakerna har nästan blivit en egen konstart.
Vackra omslagspapper
Sötsakstillverkningen var handarbete och massan vändes, vreds och drogs. Majoriteten av de anställda behövdes för att pappra sötsakerna. Flickorna som papprade i början av århundradet fick 5 penni per kilo i lön. Arbetsdagen var då hela 10 timmar.
Omslagspappren var vackra, konstnärliga, hade olika former och var till och med ofta undervisande. Att samla på dem var en populär hobby. Förutom råvarorna beskrevs bilens uppfinning, olika idrottsgrenar, kommunernas vapen och olika ordspråk. På Lindfors fabriks omslagspapper kunde man också se vyer från Borgå, sagan om Mästerkatten med sjumilastövlar och segelbåtar.
Know-how från Ryssland
Know-how för tillverkningen av sötsaker kom ofta från Ryssland där flera kända sötsaksmästare bodde. Till exempel har Alku-karamellen förmodligen sina rötter i Ryssland. I slutet av 1800-talet bodde också en hel del ryska familjer i Borgå och det är möjligt att en del av Lindfors konditori- och sötsakskunnande kommer därifrån.
De finaste sötsakerna kom från mästarna i Sankt Petersburg. De första finska karamellfabrikerna låg i Viborg – och i Borgå och Helsingfors. Redan före 1901 hade Helsingfors åtta sötsaksfabriker och Borgå hade fått flera små sötsakstillverkare som gav staden en bra image. Flera av de här sötsaksfabrikerna hade börjat som bagerier.
Den inhemska produktionen fick fart dels av en ny tullförordning år 1897, enligt vilken tull lades också på sötsaker från Ryssland – Ryssland hade tidigare skyddat sin produktion med importtullar -, dels av det ekonomiska uppsvinget i slutet av århundradet samt av urbaniseringen.
Socker var en läckerhet – men också medicin
Förutom från sötsaksfabrikerna kunde man köpa karameller på apoteken. Apotekaren brukade sälja socker- och honungskonfekt som bröst- eller rättare sagt kandisocker som var många barns enda sötsak ännu på 1800-talet. Bröstsocker såldes på apotek ända fram till 1960-talet.
Socker ansågs vara en effektiv förstärkare av medicinernas verkan. Många av nutidens karameller har i själva verket ursprungligen varit mediciner. Med hjälp av bröstsocker botade man till exempel barnens hosta och med marsipan botade man förstoppning och potensproblem.
Även om sötsaksfabrikernas antal steg och invånarnas välstånd ökade var sötsaker länge en lyxprodukt som endst bjöds på fester och åt gäster i hemmet. Till största delen gjordes sötsakerna ännu hemma, under nödåren till exempel av rödbetor.
Lindfors sötsaksfabrik innebar nya dofter och smaker åt stadens invånare.
Sonen tar över sötsaksfabriken
Redan ett år efter sötsaksfabrikens grundande köpte Ivar Lindfors fabriken av sin far. Namnet på fabriken förblev ändå oförändrat ända fram till 1928.
I magistratens protokoll 1898 konstaterades att August Lindfors avstod från sötsaksproduktionen i stor skala, men han fortsatte driva sitt bageri och ledde sötsaksfabriken ända fram till sin död 1906.
Ännu i början av 1900-talet dog ett stort antal unga bagerianställda av den heta luften och av lungsjukdomar orsakade av mjöldammet. August avled som 53-åring men dödsorsaken är oklar.
