5. Åren 1906-1920
Lindfors karamellfabrik växer med fart (1906-1920)
Efter A.W. Lindfors död fortsatte Ivar Lindfors att utveckla karamellfabriken. De därpå följande åren var en framgångsrik tid för fabriken.
År 1907 tog fabriken in en 16-årig lärling från landet, Lennart Brunberg. Den unge mannen lärde sig koka karameller och började så småningom drömma om en egen sötsaksfabrik.
Villa Ilomäki blev för liten för den växande fabriken. Ivar Lindfors köpte då år 1908 en ny fastighet intill Stadsparken, en hörntomt vid den dåvarande Nya Berggatan (numera Linnankoskigatan) och Stadshusgatan, kvarteret 4/37.
Verksamheten i Villa Ilomäki hade kommit till sin vägs ände.
På den nya tomten bredde sötsaksfabriken ut sig i flera träbyggnader, där tidigare bland annat en allmän tvättstuga hade varit. En ny byggnad restes också på tomten.
Nu spred sig den härliga doften av lakrits och choklad i centrum av Borgå.
Nya sötsaker utifrån
Sötsaksfabriken drevs fortfarande med hjälp av flera familjemedlemmar. Karl Lindfors var sötsaksmästare och förman. Karl hade lärt sig branschen i Sverige och Amerika och använde sina nya kunskaper i arbetet. Enligt historieböckerna började man använda elektricitet i fabriken under Karls tid.
Karl och brodern Viktor Lindfors tecknades som fabrikens ägare 1909-1913. År 1913 startade företaget som aktiebolag.
Under samma tid ökade Ivar Lindfors verksamheten. Han bodde i Helsingfors och köpte upp företag i staden. 1910-1920 bytte Paul Iljinoffs sötsaksfabrik (grundad 1896), Ab William Wiik Oy (grundad 1909) och Ab Westerlund & Co (grundad 1897) ägare och införlivades med Lindfors fabrik.
Med de nya företagen växte Lindfors sötsaksfabriks produktsortiment. Man utvecklade också själv nya produkter.
Bland annat kom de gräddiga Alku-karamellerna från William Wiiks sortiment. De ryska sötsaksmästarna Sladkoff och Kulakoff hade gett William Wiik Alku-karamellernas recept (Läs mera om Alku-karamellens historia).
Alku-karamellen är en av Finlands äldsta sötsaker som fortfarande tillverkas.
Det tre våningar höga stenhuset växer fram
Nya sötsaker, företagsköpen och de läckra dofterna torde ha ökat försäljningen, för snart blev sötsaksfabrikens anläggningar igen för små. År 1914 beslöts uppföra en tre våningar hög stenbyggnad.
Arbetet tog tre år, för det var inte så enkelt som man hade trott. Grunden måste pålas för marken var så lös att byggnaderna på granntomten höll på att glida ner i hålet som hade grävts för den nya byggnaden.
År 1914 var händelserik också för Lennart Brunberg; han blev karamellkokare och snart också sötsaksfabrikens arbetsledare.
Det berättas att den då 23-årige Brunberg bland annat hade lärt sig att till julen – sötsaksfabrikens viktigaste säsong – måste man förbereda sig redan tidigt på våren. Lagren måste fyllas till bredden. Den här vetskapen skulle han behöva några år senare.
Socker på kort
År 1914 förde också med sig en tredje, tråkig, händelse: det första världskriget bröt ut 28.7.1914. Kriget inverkade på invånarnas vardag på många sätt, bland annat i form av brist på livsmedel.
För att maten skulle räcka till åt alla började man ransonera. Livsmedlens priser steg snabbt och socker fick man på kort.
På våren 1916 togs sockerkorten i bruk. Lindfors fabrik hade då 33 anställda och produktionen var omkring 126 ton karameller om året. Till att börja med fick man ett halvt kilo socker per person, men fram till 1917 hade mängden minskat till 200 gram.
Föreningar, kafeterior och bagare – också sötsaksfabriker – fick socker enligt kommunalstyrelsens övervägande, om det blev över från privatpersonernas sockerkortskvot. Lindfors produktion sjönk naturligtvis och nästa gång produktionen kom upp i 1916 års mängd skedde inte förrän sju år senare, 1923.
För sötsaksfabriken var ransoneringen ett huvudbry, övriga råvaror var också knapphändiga. Åren 1917-1918 var svåra år för sötsaksfabriken, men någonting bra hände också: den tre våningar höga stenbyggnaden blev färdig 1917.
Byggnaden står fortfarande på sin plats, för ögonblicket tom.
I företagets styrelse det året då byggnaden blev färdig satt Ivar Lindfors, ordförande, Axel Lindfors och Ivars son, Ragnar Lindfors. Som genom ett under klarade man sig genom de svåra åren.
År 1920 var Lindfors sötsaksfabrik det näst största företaget i Borgå.
Läs dessa också
1. Bageriet grundas
(1870-1890) För ungefär 150 år sedan… A.W. Lindfors grundar sitt bageri 1871 Vid stranden av Borgå å, i staden med röda strandbodar och krokiga kullerstensvägar, levde man på 1870-talet ett ekonomiskt uppsving. Omkring 3 500 invånare bodde i Borgå, majoriteten fortfarande i Gamla Borgå, även om de förmögnare så småningom började flytta till den moderna empirstadsdelen [...]
2. Familjeföretag
Hela familjens företag A.W. Lindfors familj bestod av hustrun Wilhelmina (född Saarinko) och sju barn: Ivar, Karl, Adolf, Axel, Viktor, Aina och Sigrid. Var och en av dem var kopplade till Lindfors bageri, och senare till sötsaksfabriken, på ett eller annat sätt. Det handlade verkligen om ett familjeföretag från början till slut. Wilhelmina skötte i [...]
3. Sötsaksfabriken grundas
A.W. Lindfors grundar en sötsaksfabrik På våren 1897 meddelade bagaren A.W. Lindfors att ha ämnade börja tillverka konfekt, choklad och marmelad och andra produkter som ingår i sockerbagarens bransch. Sötsaksfabriken fick namnet A.W. Lindfors karamell- och marmeladfabrik. Fabrikens mål var att tillfredsställa Borgåbornas – omkring fyra och ett halvt tusen – och landsbygdens invånares sötsug. [...]
4. Ivar Lindfors
Kommerserådet Ivar Lindfors August Ivar Lindfors (21.6.1872-26.4.1950) var en sann affärslivets mångkonstnär. Förutom A.W. Lindfors karamell- och marmeladfabrik drev han metall- och byggföretaget Ab Ivar Lindfors Oy (grundat 1918) med kontor i Helsingfors på Södra Esplanaden 12. Kuva: porssitieto.fi Ivar Lindfors flyttade redan som ung till Helsingfors direkt efter att ha avlagt studentexamen i Borgå [...]
6. Brunbergs karamellfabrik grundas
Lennart Brunberg grundar sin egen sötsaksfabrik 1922 1920-talet var de storstilade festernas och framtidstrons årtionde, en tid för återuppbyggnad av Finland. Under förbudslagens tid drack man i restaurangerna alkohol som smugglades in från Estland, ofta med skärgårdsborna. Näringen och hälsovården förbättrades och många uppfinningar gjorde livet lättare. Också välståndet ökade. Borgå var fortfarande en liten [...]
7. Lennart Brunberg
Lennart Brunberg – sötsaksfabrikör och musikvän Förutom sötsaksfabrikör var Lennart Brunberg (1891-1945) också en kulturpersonlighet och en företagare som var medveten om sitt samhällsansvar. Musik låg exta nära Lennart Brunbergs hjärta. Han spelade fiol och cello och sjöng bland annat i idrottsföreningen Akilles Sångarbröders kör, ledd av A.W. Lindfors son, brottningens olympiadmedaljist Adolf Lindfors. Lennart [...]
8. 1930-talet
1930-talet – Brunberg klarar sig ur lågkonjunkturen 1930-talet var en omvälvningarnas tid. Finländarna prövades under kristiden två gånger: först efter börskraschen 1929 och sedan då andra världskriget bröt ut i september 1939. Men också hopp och tro på framtiden fick plats i årtiondet. Bilarna, fartygen, tågen och flygplanen var den nya tidens kännetecken, även om [...]
9. 1940-talet
1940-talet: Världskriget och en tragisk eldsvåda ”Vi befinner oss i Runebergs stad, där ryssens stridspiloter igår tisdag utförde sina illdåd. – Mångas hem och egendomar har brunnit ner.” L Willebrand, februari 1940. Under andra världskriget bombades Borgå i flera omgångar. Då sirenerna tjöt sprang Borgåborna snabbt in i bombskydden, av vilka ett låg i Brunberg-Lindfors [...]
10. Börje Brunberg
Börje Brunberg, en innovativ seglarentusiast Börje Lennart Brunberg (f. 1924) var en omtyckt och målmedveten verkställande direktör som oförtröttligt och beslutsamt lyfte Brunbergs sötsaksfabrik tillbaka på sina fötter efter krigstiden och faderns, Lennart Brunbergs, bortgång. Börje Brunberg var en initiativrik och uppfinningsrik person vars stora framtidsdröm var automatisering och under hans ledning automatiserades och moderniserades [...]
11. 1950-talet
50-talet: Kyssar, televisioner och de första ”svinnpåsarna” Bakom låg krigsåren, städerna växte och levnadsvillkoren förbättrades. Många flyttade in i de nya moderna frontmannahusen och bildade familj. Nya trender strömmade in från världen utanför och ungdomarna stoltserade med så kallade ”lättähattu”, en baskerliknande platt hatt, på huvudet och brylkräm i håret. Vida kjolar och jeans sågs [...]
12. 1960-talet
1960-talet, Brunbergs fabrik mekaniseras 60-talet förde med sig stora förändringar i det finska samhället. Man flyttade från landet till stan, levnadsstandarden steg och privatpersonernas konsumption ökade, även om man fortfarande undvek onödigheter – man hade inte glömt nödåren. Fabrikerna mekaniserades och produktionen effektiviserades. Också Börje Brunberg drömde om automatisering och mekaniserade flitigt sötsaksfabriken, med följden [...]
13. 1970-talet
1970-talet, sötsakernas årtionde “Ät lördagsgodis bara på lördagar, aldrig annars!” ungefär så sjöng avantgardistiske M.A. Numminen på 70-talet. Finländarna hade blivit helt sålda på sötsaker. Konsumptionen ökade till nästan sju kilo om året per person. 1970-talet var den så kallade Kekkonen-tiden. Det byggdes hela kvarter av förmånliga höghus av betong. Majoriteten av finländarna bodde nu [...]
14. 1980-talet
1980-talet: Brunberg flyttar till Veckjärvivägen Under 80-talet steg Brunbergs produktionssiffror till nya höjder. På 50-talet var produktionen under 150 ton, på 60-talet ökade den till nästan 250 ton och på 70-talet till 600 ton – nu var produktionen hela 1 200 ton. På 30 år hade volymen nästan tiodubblats. Det var en period av ekonomisk boom [...]
15. 1990-talet
1990-talet: recession och nya karameller Börje Brunberg hade en 45-år lång karriär bakom sig på Brunberg. Han hade moderniserat fabriken och mångfaldigat produktionen. 1991 pensionerades Börje Brunberg. Till ny verkställande direktör utsågs fil.dr. Raimo Keskinen som ledde företaget fram till 1997. Börje Brunberg, vars skötebarn var fabrikens utveckling, fortsatte som styrelseordförande och var alltid redo [...]
16. 2000-talet
2000-talet: Brunberg idag Vem kunde ana vart en enkel anhållan skulle leda, då bagarlärlingen A.W. Lindfors år 1871 anhöll om tillstånd hos Magistraten att bedriva bageriverksamhet. Under de gångna 150 åren har mycket hänt: Finland blev självständigt, genomgick flera krig, urbaniserades och blev medlem i Europeiska Unionen, men Brunberg fortsatte sin verksamhet som ett familjeföretag [...]
